Rune Palm, runolog och docent i nordiska språk, skriver i sin bok Vikingarnas språk om en text på en kopparamulett funnen i Södra Kvinneby på Öland. Texten är en besvärjelse och lyder översatt till modern svenska:
”Här ristar jag skydd för dig, Bofi, med … är säker för dig. Och må blixten hålla allt ont från Bofi. Må Tor skydda honom med den hammare som kom ur havet. Fly härifrån onda makt. Du får inget av Bofi. Gudarna är under honom och över honom.”
Sedan skriver Palm: ”Enligt de isländska källorna kommer dock Tors hammare inte ur havet utan smiddes av dvärgarna Brokk och Sindre och fördes till Asgård av Loke.”
Detta är visserligen sant. Men är inte det ovanstående en indikation på att Rydberg har rätt när han skriver, i Fädernas gudasaga:
Tor har haft två hammare. Den som hittills blivit omtalad är ett gott konstverk, gjort av hårdaste sten, blankfejat och skinande och laddat med vafereld i gryet. Men som det sedan visade sig, hade den icke alla upptänkliga goda egenskaper. Denne äldre hammare har, likasom den yngre, varit kallad Mjölner (»krossaren»).
Gjord av hårdaste havsklippor? och blankfejad av havets vatten under dess yta? som ”den hammare som kom ur havet” enligt Ölandsinskriften ovan? Och den hammare som omtalas här är i så fall Tors första hammare?