Edgar Allan Poe (1809–1849) var en amerikansk poet, novellförfattare, redaktör, litteraturkritiker och en av ledarna för den romantiska rörelsen i USA. Poe, som är mest känd för sin dikt ”Korpen” och berättelser om skräck, mystik och sällsamma äventyr, var en av de tidiga amerikanska novellförfattarna och en föregångare till detektivlitteraturen. Han anses även ha bidragit till den framväxande science fiction-genren.
Kategori: Författare
Peder Svart var biskop i Västerås, kyrkoman, Gustav Vasas krönikeskrivare och historiker. Inte mycket är känt om hans liv men vi vet att han utnämndes till biskop i Västerås 1556 och att han dog 1562. Han stod Gustav Vasa nära eller åtminstone åtnjöt hans förtroende. Vi vet också att han var en litterär begåvning. Det var denna egenskap som ledde till att han fick förtroendet att författa det svenska gensvaret på en dansk rimkrönika som riktades mot Sverige och i synnerhet Gustav Vasa. Egentligen kallades han Peder Andræ med tillnamnet ”Svart”, som han fick senare genom sönernas latinska tillnamn. Hans grav finns i Västerås domkyrka.
Tina Westerlund (f. 1946) är journalist och författare bosatt i Falun. Hon har arbetat många år inom radio och TV i Stockholm och har skrivit en rad skrifter och böcker, som Svenska Oförskämdheter, En skrytbok om Södertälje och Experimentet Tom Tits.
Molière (1622–1673) var en fransk dramatiker, författare och skådespelare. Hans riktiga namn var Jean-Baptiste Poquelin. Han föddes i Paris och bedrev humanistiska studier. Vid tjugoett års ålder blev han skådespelare och antog sin berömda pseudonym. Snart började han försörja sig genom att utöva sitt yrke i olika delar av den franska landsbygden. Det var under denna tid han började skriva pjäser själv. Han hade framgång och återvände till Paris med hopp om att göra lycka även där, vilket han fick möjlighet till då hans teatergrupp fick tillstånd att sätta upp sina pjäser på en av stadens tre offentliga teatrar. Redan från början lyckades han med sina stycken reta upp, medvetet eller omedvetet, den litterära eliten, överklassen och kyrkan. Han åtnjöt dock Ludvig XIV:s stöd. Han var en förgrundsgestalt inom franskklassicismen men ställde aldrig okritiskt upp på dess rigorösa regelverk för dramatiken.
Esaias Tegnér (1782–1846) var skald, professor i grekiska vid Lunds universitet 1810, biskop i Växjö 1824. Som ung vägrade han ansluta sig till både den nya och gamla skolan, och han ville se en mer självständig förnyelse av den svenska vitterheten än fosforisternas tyskeri. Han fick sitt stora genombrott med den patriotiska dikten ”Svea” 1811, som skrevs mot bakgrund av Sveriges förlust av Finland och det osäkra säkerhetspolitiska läget i Europa. Samma patriotism gjorde att han anslöt sig till Götiska förbundet där han blev en ledande gestalt tillsammans med Geijer. Han förespråkade dock en till formerna mer öppen och modern göticism vilken också genomfördes. Till hans ”götiska” diktning får räknas Frithiofs saga som blev nationaldikt och översattes till nästan alla europeiska språk. Tegnérs stil är klar, hög och präglas av en naturlig friskhet. Han var även en lysande talare och brevskrivare.
Birger Sjöberg (1885–1929) blev redan i och med debuten Fridas bok (1922) älskad av publiken. Framgångarna fortsatte med den humoristiska romanen Kvartetten som sprängdes (1924). Liksom i Fridas bok är här småstaden berättelsens nav. Med diktsamlingen Kriser och kransar (1926) skapade Sjöberg istället ett modernistiskt portalverk. Längre ifrån sin tidigare diktning kunde han knappast ha ställt sig inför en oförstående publik och kritikerkår. Det hårda mottagandet tärde hårt på Sjöberg; han insjuknade och dog i förtid.