Hervars och Hedreks saga är kanske den mest berömda av fornaldarsagorna, vilka kännetecknas av att de utspelar sig i en avlägsen forntid och har mytologiska inslag, gränsande till hjältesångerna i edda-diktningen. Den innehåller kväden av mycket hög ålder. Den röda tråden är goternas magiska svärd Tyrving: ”Sådan var svärdet Tyrvings natur, att varje gång det drogs ur sin slida, lyste det som en solstråle, om än mörkret fallit på, och alltid skulle det åter stickas in, bestänkt av varmt människoblod. Den levde inte till morgondagen som fått blöda för det.” De mest berömda episoderna är Hervars besök vid gravhögen, duellen mellan Hedrek och Odin i ”Gestumblindes gåtor” samt skildringen av det stora slaget mellan goter och hunner på Dunheden…
Kategori: Fornnordiskt
Jomsvikingarnas saga utspelar sig i slutet av 900-talet. Det är sannolikt den bästa skildringen av det råa men ärofyllda vikingalivet. Handlingen rör sig efter inledande konflikter och stridigheter i Danmark över till vikingafästet Jomsborgs anläggande av Palnatoke. Denna mäktiga borg var en oberoende fristat, med stort anseende, som enbart tillät de bästa kämparna att bosätta sig. De hade sina egna lagar, i något som kan ses som ett försök att skapa ett idealsamhälle, en vikingautopi. Sagan utmynnar i jomsvikingarnas härtåg till Norge och skildringen av det stora sjöslaget i Hjörungavåg. Denna översättning har moderniserats språkligt, dock så att innehåll eller betydelse ej har ändrats. ISBN: 978-91-89023-44-4 Bandtyp: Epub Utgiven: maj 2021
”Okuvligare än något envälde är germanernas frihet.” Tacitus’ arbete är den förnämsta litterära källan för kännedomen om germanernas levnadssätt och seder. Boken skrevs år 98 e. Kr. I den första avdelningen beskrivs germanerna i allmänheten. I den andra olika folkslag mera specifikt. Där möter vi göterna och svearna (för första gången i litteraturen), men också många andra folk, till exempel finnar, ester och angler (som senare gav namn åt England). Bland mycket annat får vi veta – Att germaner levde efter ett demokratiskt system: ”Konungar korar de på grund av hög börd, härförare på grund av tapperhet. Men konungarna tillkommer ingalunda något oinskränkt eller godtyckligt herravälde, och härförarna utövar inflytande fastmer genom föredöme än genom befäl. […] I…
av Viktor Rydberg