2018-11-06
Många tror att Aisopos berättelser bara är till för barn. Men det stämmer inte, det är det i modern tid som denna förställning har brett ut sig. Faktum är att de troligen i början var riktade helt och hållet till en vuxen eller ung vuxen publik. Budskapen är nämligen så pass komplexa och utvecklade att mognad och livserfarenhet krävs för att förstå och uppskatta dem. Och även om barn skulle förstå budskapen, så har de svårt att relatera till dem fullt ut. – Nu kan detta problem lösas på ett enkelt och angenämt sätt, om den vuxne läser fablerna tillsammans med barnet. Då lär de sig tillsammans, eftersom den vuxne tvingas förklara sensmoralen i fabeln och därmed också måste tänka efter.
Apollonios från Tyana, en filosof som levde under det första århundradet, illustrerar den aisoposiska principen: ”… liksom de som äter gott på enkla tallrikar, använde sig Aisopos av små omständigheter för att lära ut stora sanningar, och när han serverat en berättelse lägger han till ett råd om hur man ska göra. Han var därmed mer en sanningssökare än poeterna är; för de senare våldför sig på sina egna berättelser för att göra dem mer sannolika; men Aisopos använde berättelser som alla vet inte är sanna för att berätta en sanning, just genom det att han inte hävdade att de var verkliga händelser.”
