2023-06-06
Idag firar vi Sverige 500 år! Det är något att vara stolta över, att vi har varit en kontinuerlig nationalstat under en så lång tid, bland de längst existerande staterna i hela världen. Nu stämmer det i och för sig inte att Sverige är bara 500 år, snarare minst 1000 år. Vår första i historien kända kung som regerade över Mälardalen och Götaländerna samtidigt var Erik Segersäll (slutet av 900-talet) och det kan ha funnits en svensk statsbildning innan honom också. Sverige fortsatte vara ett eget land hela vägen fram till Gustav Vasa. Vi hade valkungar, som valdes vid Mora sten och gjorde eriksgata för att godkännas och hyllas av landets alla landskap. Inte ens under Kalmarunionen upphörde Sverige att existera. En union är inte en ockupation! Mot slutet av unionstiden försökte Sverige hävda en större självständighet gentemot Danmark som försökte styra Sverige allt hårdare. Här började unionen upphöra att vara en union. Det var då Engelbrekt Engelbrektsson och de båda Sturarna klev fram. Gustav Vasa var alltså inte först, men han var den ”som skulle göra det”. När Kristian Tyrann svek alla löften och all heder och avrättade nästan hela den politiska oppositionen under Stockholms blodbad, och mot löfte tillfångatog den gisslan där Gustav Vasa ingick, var det den sista droppen och det fanns ingen återvändo. Vad som återstod var antingen Sverige som en provins i Danmark eller som självständig nation. Historien om hur Gustav Vasa och hans bundsförvanter lyckades med det borde vara välkänd, och ledde fram till dagens datum för 500 år sedan, när han valdes till kung (enligt krönikan något motvilligt) på riksmötet i Strängnäs:
Emot Pingesdagane föllo alle Riksens Ständer endräktelige till och begärade en Herredag, den blev beramat att hållas skulle om Pingesdaga i Strengnäes, ändock Staden var föga bygd efter han blev avbränd för tre år tillförene. Där hade M. Cnwt (på den tiden Domprost i Westrårs) en Latinesk oration, den allt gick på den grunden, att de Svenske måtte kora sig en Konung, att detta väldige berömmelige Konungariket icke nu länger skulle hållas för någens ladugård eller red kyrka, och icke vara försvarlöst, bliva ryckt och kivt hit och dit mer än annor Konungerike &c. Och efter de hade nu förnummit och sett för ögonen, vad gåver, vad lycke, förstånd och visdom &c den Allsmäktigeste Gud hade denne ädle Herre Herr Götstaff Rikesens Hövitsman med begåvat, där till, efter han ock var utav den höglovlige de gamle Göters och Sveers Konungars blod och stamme, kunde ingen likare, skickeligare och bättre där till finnas &c. På denne mening föllo ock endräkteligen alle Rikesens Ständer, begärandes med mycken knäfall och månge tårer att han samma ok och börde med Konunga namn och Majestät, dem alle till gode bistånd och försvar ville värdigas nådeligen sig uppå taga. Var ock då där tillstädes med Påvans Legat Joannes Magni Gotus den nu nylige i denne dagar var kommen i landet ifrå Rom. Han hade ock ett vidlyftigt tal till Riksens Ständer, rådandes dem allvarlige till det samma, att de icke skulle avstå förr än Herr Götstaff hade dem deres bön bejakat. Bad ock om det samma samtligen med dem. Till vilket Herr Götstaff svarade, att han ville så mycket bedja dem, som de hade honom bedit, att de ville honom här uti hava förskonat, och äska en annan där till av de gamle Riddare eller Riddermäns män där då tillstädes vore, som vore Herr Ture Jenson, Herr Holger Carlson, Herr Niels Booson &c, efter han nu allredo var trött och mödig av sådant tungt arbete, sade ytterligare att vemsomhelst de där till väljandes vorde den där av den Svenske Ridderlige adel vore, honom ville han gärna svärja sin sannfärdige lydno med huldskap och manskap och all trohet. Men de Svenske stode intet av med deres begäran, som ock icke rådeligit var och ingen ringe makt uppå låg.
Så lät han sig det dock avbedja, följde deres vilja efter, dock mere av ömkemål och varkunnsamhet över sitt förlamade och förtryckta fädernesland, än av någer synnerlig list han kunde hava till slik äre och högt stånd, ty han hade väl rede förnummit (som han ock sade) att det hade mera galla än honig med sig. Strax svore då alle Riksens Ständer honom sin ed efter Sweriges lagbok tillsägandes honom ock med uppräckta händer huldskap, troskap och manskap med all underdånighet. Han svor ock dem sin ed som seder är i Konunga hyllning. Allt så i de helige Trefoldighets namn blev han hyllad utropad och hälsad för Sweriges och Götes &c utvald Konung. Och detta skedde den fjärde dagen Junii. Då begynte han först bruka Konunglig titel och skrev sig ut allt så. Götstaff med Guds nåde Sweriges och Götes &c utvald Konung.
© Mimer bokförlag
