Genom att läsa de historiska källorna direkt får vi, förutom att vi på ett mänskligt plan kommer närmare de berörda personerna, reda på saker som kanhända glömts bort eller inte lyfts fram i historieskrivningen. Var Gustav II Adolf exempelvis verkligen en makttörstande krigshetsare eller bara en enormt begåvad person som liksom alla andra människor ”här uti världen leka en komedie, och huru åtskilligt Gud, som all ting regerar, utdelar personerne”; alltså spelade sin roll (fullgjorde sin plikt) som kung ovanligt väl. Den här boken visar bland annat att beslutet att gå in i 30-åriga kriget fattades demokratiskt av både riksdag och råd samt föregicks av en lång process; men till och med efter att beslutet var fattat var kungen tveksam. I ett brev till Axel Oxenstierna skrev han så sent som den 4 december 1629: ”Till nådigt svar kunne vi eder ickje förhålla, att vi intet litet tvehugse äro, vad oss i det tyska kriget är till att göra.”
Nu finns boken Tal och skrifter ute. Läs mer här.