Så gick det till när ”Korpen” publicerades första gången och Edgar Allan Poe fick sitt stora genombrott:
Hösten 1844 flyttade Edgar Allan Poe ifrån Philadelphia till New York. Tveklöst hade han i flytten med sig en grov skiss av ”Korpen”. Om redogörelsen i The South november 1875 är korrekt, och det finns ingen anledning att den inte skulle vara det, så hade originaldikten erbjudits till och förkastats av flera redaktörer innan den blev antagen, då genom ingripandet av en David W. Holley, i The American Review. Holley var, påstås det, en nära släkting till tidskriftens redaktör, och som ”bildad gentleman med litterär smak, säker och orädd i omdömet, var han en betrodd attaché” i utgivningsindustrins tjänst. En dag, så berättas det, då Poe befann sig i pekuniära bekymmer, presenterade han sig själv och sitt poem för Holley; han beskrev även diktens egenheter. Mr. Holley, berättar The South, ”med karakteristisk likgiltighet för andras åsikter, efter att fått chansen att själv bilda sig en uppfattning, uttryckte sin avgörande beundran för dikten. Och efter att ha lyssnat på poetens nöd och dennes bemödanden att göra sig av med sin märkvärdiga skapelse, uttryckande sin förtvivlan över att han inte lyckats bättre, sade han till Poe, prosaiskt och affärsmässigt, för att dölja sin verkliga känsla, ’Om fem dollar är till nytta för dig, då ger jag dig det för din dikt och chansar på dess utgivning’; för hans eget omdöme kunde fortfarande bli överkört.” Och så, enligt redogörelsen i The South, blev Poes dikt Holleys egendom, och genom hans ingripande tryckt.
”Korpen” publicerades i det andra numret av The American Review, vilket släpptes i februari 1845, men dess första framträdande i tryckt form var faktiskt i New Yorks Evening Mirror den 29 januari samma år. Den blev sålunda där introducerad av redaktören N. P. Willis:
”Vi har blivit tillåtna att kopiera [före publikation], från det andra numret av The American Review, följande anmärkningsvärda dikt av Edgar Poe. Enligt vår åsikt är den det bästa exemplet på ’fugitive poetry’ någonsin utgivet i detta land, och oöverträffad i engelsk poesi vad gäller subtil idébyggnad, snillrik versbyggnad och upprätthållande av inbillningens lyftning och ’pokerishness’. Det är en av ’dessa läckerbitar i en bok’ som vi lever av. Den kommer att ihågkommas av alla som en gång läst den.”
Det har med goda skäl antagits att Poe avsåg publicera ”Korpen” anonymt och behålla hemligheten om författarskapet till dess han hade sett diktens effekt på allmänheten. Det var utan tvekan på grund av Willis’ övertalning som han lät dikten framträda i Evening Mirror med sitt namn ditfogat; inte dess mindre publicerades den i The American Review som av ”Quarles”.
Hade Poe verkligen velat dölja författarskapet, gjorde utgivningen med hans namn i Evening Mirror och dess omedelbara reproduktion i tidskrifter i nästan varje stad över hela USA detta omöjligt. Ingen annan ”fugitive”-dikt skapade en så omedelbar och omfattande upphetsning; på bara några få veckor var den välkänd över hela landet; föremål för otaliga parodier och imitationer; otaliga spaltmeter, och faktiskt skapades en helt egen genre med ”Korpen”-litteratur.
”Korpens” rykte flög snabbt vidare till andra länder; det förde med sig författarens namn och kändisskap från kust till kust, förmådde åtskilliga poeter av olika folkslag att försöka överföra dess magiska musik till sina egna språk. Bland sina författarkollegor gjorde den Poe till mannen för dagen och föranledde beundran från några av tidens största andar. Hans sällskap söktes av den litterära eliten och New Yorks bästa hus var beredda att öppna sina dörrar för den fattige, desperat fattige, poeten.
Texten ovan är ett utdrag ur en ”historik” över dikten av John H. Ingram (1842–1916), som var en ledande Edgar Allan Poe-expert.
Vad gäller översättningar till svenska är alltid den stora frågan, Rydbergs ”förbi, förbi” eller det mer ordagranna (men kanske mindre begåvade) ”aldrig mer”?
© Mimer bokförlag