Kategori: Författare
Carl Snoilsky (1841–1903) slog igenom 1865 med Italienska bilder. Snoilsky tillhör våra mest naturligt begåvade poeter och han blev både folkligt populär och inflytelserik. I synnerhet blev hans dikter med fosterländska motiv omtyckta, vilka sammanställdes i boken Svenska bilder. Ledamot av Svenska Akademien 1876.
John Bunyan (1628–1688) var en engelsk, kristen predikant och författare. Han kom från enkla förhållanden i en familj utan kyrklig bakgrund. Som barn hade han enligt honom själv få likar i att ”svära, ljuga och smäda Guds namn”. Genom sin första hustrus inflytande blev han dock ”väckt”. Senare genomgick han en mer djupgående, inre andlig väckelse. Han verkade under en tid då den frikyrkliga kulturen först fick en uppblomstring i England. Om John Milton var tidevarvets store profet, så var John Bunyan dess store folkpredikant och folkförfattare. Han drog överallt han kom stora skaror människor, som ville lyssna till hans enkla, men kraftiga målande vältalighet, som var späckad med liknelser och djärva bilder. Han var en naturbegåvning, som likväl sin stora framgång var beredd att offra allt för sin inre övertygelse. Senare förföljdes återigen de frikyrkliga, och Bunyan fängslades flera gånger för sin vägran att sluta predika och följa sitt samvete. Det var under fängelsevistelserna han skrev de flesta av sina böcker, däribland Kristens resa. Denna bok och andra verk, främst Det heliga kriget, gav honom en plats bland världslitteraturens främsta.
Gustav II Adolf (1594–1632) är en av Sveriges mest framgångsrika regenter och berömda personer genom tiderna. Man kan också säga att han är den svensk som har påverkat det världshistoriska skeendet mest. Som människa var han bildad, mångsidig och begåvad, inte minst språkligt, och han var en mycket duktig retoriker och skribent.
Verner von Heidenstam (1859–1940) väckte redan med debuten Vallfart och vandringsår (1888) sensation, beundran, entusiasm och strid. Han utmanade 1880-talets tungsinta och socialt medvetna litteratur och nyttokult. Som kontrast till detta ställde han Orientens lättja och livslust, som han själv kommit i kontakt med under sina långa resor i Medelhavsområdet. Bilderna är medvetet överdrivna och idealiserade men skapar därmed effektivt den kontrast mot ”skomakarrealismen” som han ville få fram. Han var nittiotalisternas andlige ledare och banade väg för alla de stora författare som följde: Fröding, Lagerlöf, Levertin o. s. v. I bland annat skriften ”Renässans” framställde han ett teoretiskt estetiskt program. Efter några sådana skrifter och romanen Hans Alenius kom 1895 den andra diktsamlingen Dikter. Den är mindre enhetlig än debuten men sammanfattar på många sätt nittiotalismens litterära skede. Vid denna tid inledde han en period av patriotisk diktning, där han försökte förstå svenskarna och återupprätta deras självbild och självkänsla utifrån ett kritiskt perspektiv. Nu kommer Karolinerna, Folkungaträdet och läseboken Svenskarna och deras hövdingar. Dikterna som han skrev under denna period publicerades sedermera tillsammans med andra dikter i samlingen Nya dikter från 1915. Den befäste slutgiltigt hans ställning och året därpå erhöll han Nobelpriset. Efter detta avstannade hans produktion och han drog sig tillbaka på sin gård Övralid. Som poetisk begåvning är Heidenstam enastående i svensk litteratur.
Selma Lagerlöf (1858–1940) debuterade 1891 med Gösta Berlings saga. Den vann omedelbart framgång hos publiken medan kritikerkåren förhöll sig kylig. Hon bröt med realismens torrare stil, vilken hon hade försökt att skriva i utan framgång. Formen gränsade till saga, motiven kom från hembygden och tematiken kretsade kring gott och ont och kärlekens kraft. Stilistiskt är hon relativt enkel och har ett modernt språk. Hennes stora styrka är fantasibegåvningen som ledde henne genom en stor och jämn produktion som avstannade först på 1930-talet. Bland hennes verk bör nämnas En herrgårdssägen, Körkarlen, Kejsarn av Portugallien, Jerusalem samt dramatiseringen av Dunungen. Sedan hon 1909 erhållit Nobelpriset återköpte hon herrgården och föräldrahemmet Mårbacka, där hon levde under resten av sitt liv.
Hjalmar Bergman (1883–1931) är en av svensk litteraturs största prosaister och dramatiker, och tillsammans med Selma Lagerlöf dess yppersta fantasibegåvning. Hans diktning har rötter i och utspelar sig ofta i Bergslagsmiljö. Av tiotalisterna var han den främste, och hans omfattande och unika produktion kännetecknas utom fantasien av ingående människokännedom. Det stora genombrottet kom 1919 med romanen Markurells i Wadköping, vilken uppskattades av kritiker tillika publik. De sista fem åren av sitt liv tillbringade Bergman försupen i psykisk och fysisk ohälsa; trots det förmögen till flera storverk. Han avled i Berlin på nyårsdagen 1931.