Esaias Tegnér (1782–1846) var skald, professor i grekiska vid Lunds universitet 1810, biskop i Växjö 1824. Som ung vägrade han ansluta sig till både den nya och gamla skolan, och han ville se en mer självständig förnyelse av den svenska vitterheten än fosforisternas tyskeri. Han fick sitt stora genombrott med den patriotiska dikten ”Svea” 1811, som skrevs mot bakgrund av Sveriges förlust av Finland och det osäkra säkerhetspolitiska läget i Europa. Samma patriotism gjorde att han anslöt sig till Götiska förbundet där han blev en ledande gestalt tillsammans med Geijer. Han förespråkade dock en till formerna mer öppen och modern göticism vilken också genomfördes. Till hans ”götiska” diktning får räknas Frithiofs saga som blev nationaldikt och översattes till nästan alla europeiska språk. Tegnérs stil är klar, hög och präglas av en naturlig friskhet. Han var även en lysande talare och brevskrivare.
