Selma Lagerlöf (1858–1940) debuterade 1891 med Gösta Berlings saga. Den vann omedelbart framgång hos publiken medan kritikerkåren förhöll sig kylig. Hon bröt med realismens torrare stil, vilken hon hade försökt att skriva i utan framgång. Formen gränsade till saga, motiven kom från hembygden och tematiken kretsade kring gott och ont och kärlekens kraft. Stilistiskt är hon relativt enkel och har ett modernt språk. Hennes stora styrka är fantasibegåvningen som ledde henne genom en stor och jämn produktion som avstannade först på 1930-talet. Bland hennes verk bör nämnas En herrgårdssägen, Körkarlen, Kejsarn av Portugallien, Jerusalem samt dramatiseringen av Dunungen. Sedan hon 1909 erhållit Nobelpriset återköpte hon herrgården och föräldrahemmet Mårbacka, där hon levde under resten av sitt liv.
