Dagens svenska midsommarfirande har vuxit fram som en blandning av kristna, folkliga och modernare traditioner.
Det är helt säkert att midsommar (sommarsolståndet) firades som en hednisk högtid i det förkristna Sverige, men det saknas källor så vi vet ingenting om hur det gick till. Midsommarstången tror många är en hednisk fallossymbol, en del andra ett kristet kors. Kan det vara en syntes? Romersk-katolska kyrkan var ju väldigt förtjust i att ta över hedniska högtider och göra dem kristna. Midsommar blev nämligen en kyrklig högtid tillägnad Johannes döparen den 24 juni,* införd i Sverige under 1000‑talet.
Parallellt levde äldre föreställningar om sommarsolståndets magiska krafter, midsommarnatten sågs länge som en tid då naturen var extra kraftfull och övernaturliga väsen var aktiva. Enligt Gunnar Olof Hyltén-Cavallius (i Wärend och wirdarne) var midsommarstången en symbol för elden, en fortsättning på seden att tända midsommareldar (offerbål åt Balder) och midsommarfacklor. En del moderna forskare tror dock att den kom till Sverige via tyska medeltida köpmän, men det behöver inte ha varit så.
Under bondesamhället (medeltid till 1800‑tal) präglades firandet av lövning av gårdar, insamling av växter och midsommarnattens magi. Det moderna firandet – med dans kring stången, lekar och gemensamma festplatser – växte fram under 1800‑talet.
* Tvärtemot vad många tror firades inte midsommarafton förr vid årets kortaste natt, utan alltid den 23 juni. 1953 beslutades att midsommardagen alltid ska vara en lördag mellan 20–26 juni.