Rent allmänt måste man vara skeptisk till detta med en kulturkanon, i synnerhet en som staten ska ta fram via någon kommitté. Debatten som alltid uppstår, och det har varit fallet i alla länder som har infört detta, är vem ska utse kanonen och varför just de är betrodda, samt naturligtvis och främst, varför kom inte det eller det verket med? I Sveriges fall ska dessutom den begränsade listan på 100 revideras vart tionde år.*
Alldeles oavsett detta var det förstås glädjande och även lite förvånande när vi upptäckte att inte mindre än tre av våra böcker ingick. Mest förvånande var valet av Fädernas gudasaga av Viktor Rydberg. Lika förvånad kan man kanske vara över att inget annat verk av honom fick plats, men det är en annan historia. Varför kom denna bok med? Av den enkla anledningen att det inte finns något annat så bra och sammanfattande litterärt verk som behandlar den fornnordiska mytologin. Och den måste ju tveklöst vara representerad i en svensk kulturkanon. Så här motiverade kommittén sitt val:
Asamytologin liksom Rydbergs tolkning av den är en del av det svenska arvet.
Asasagan lever i våra ortnamn och i svensk medvetenhet, i konst och arkitektur, minne och fantasi. Den finns där på gränsen mellan förhistoria och historia, mellan fantasi och verklighet. Den inspirerade göticismen under stormaktstiden men också under den romantiska perioden vid 1800-talets början. Under seklets senare hälft fick den en återkomst, som Rydbergs verk bar vittne om.
Viktor Rydberg (d. 1895) var Sveriges viktigaste författare under senare delen av 1800-talet, romanförfattare och poet, men också religiös reformator och lärd fornforskare. En offentlig moralist av ojämförlig auktoritet i sin samtid. Hans Jubelfestkantat blev den akademiska idealismens stoltaste litterära monument. Hans Grottesång blev inspirerande för svensk arbetarrörelse.
* Kanske hade en bättre lösning varit något slags Kulturarvets Hall of Fame, där man varje år kunde nominera och välja in några verk, byggnader och företeelser. Lämpliga personer kunde utses att skriva ett tacktal med motivering för varje sak. Sedan när dessa är invalda så ligger de kvar. Året därpå fyller man på med fler. Då får alla chansen att förr eller senare vara med. När tiderna förändras kan verk som tidigare generationer ratade av olika skäl få en ny chans. Den nuvarande listan lämnar nämligen en hel del övrigt att önska.